Djur, arbete och etik inom vård, skola och omsorg

Rubriken ovan är densamma som fackförbundet Kommunal använde för det seminarium man anordnade i slutet av oktober. I inbjudan skrev Kommunal att många av medlemmarna är verksamma inom vård, skola och omsorg och att det inom dessa verksamheter blir allt vanligare med arbetande djur, främst hästar och hundar.

Syftet med seminariet var att ”problematisera kring och identifiera nya utmaningar när det gäller djurhälsa samt arbetsmiljö för Kommunals medlemsgrupper samt bidra till utveckling på området med arbetande djur”. Viktiga och intressanta frågor och Manimalis var givetvis på plats. Med de senaste årens, ibland relativt hätska, diskussioner kring allergier bland barn och ungdomar i skolorna, anställda i olika vård- och omsorgsverksamheter och inte minst allergilobbyns krav på pälsdjursfria miljöer, hade vi kanske väntat oss mer av den varan.

- Min tanke när halva dagen hade gått var: man har bara nämnt allergier en enda gång! säger Manimalis ordförande Ulla Björnehammar, inte utan viss förvåning i rösten. Och när väl ämnet var uppe kom det bara en kommentar och den löd ”det är en återkommande arbetsmiljöfråga, men det brukar lösa sig ganska lätt”. Så långt har vi alltså kommit. Äntligen!

Ett flertal namnkunniga föreläsare hade bjudits in och belyste djuren som medhjälpare i olika terapi- och vårdsammanhang ut olika perspektiv. Åsa Nilsonne, leg psykiater och senior professor, talade om vikten av att alla sociala individer kan läsa och tolka kroppsspråk och signaler, både inom den egna arten och andra. De som arbetar tillsammans med till exempel en häst eller hund måste ha förmågan att avgöra hur mycket djuren klarar av så man inte lägger på dem för tung arbetsbörda.

Per Jensen, professor i etologi, talade om den fantastiska utveckling som lett till att vi kan ta tillvara på hundens kompetenser i olika och nya sammanhang. Människan har visserligen haft en mycket nära relation med hunden i många tusen år, vilket lett till ett nästan symbiotiskt förhållande där man anpassats genetiskt till varandra. ”Hunden är världens bästa art att läsa av människor” hävdar Per Jensen och refererade till studier som visat att hundar kan känna empati, att de kan förstå talat språk och att de tar hjälp av människor när de stöter på problem de inte kan lösa själva. Hundar är väldigt bra på att visa när de inte mår bra, så det finns egentligen inte så mycket att oroa sig över. Hundar i vård och omsorg är inget problem, menar Per Jensen, om de har en kunnig förare och hanteras varligt.

Anna Lundberg, universitetslektor och forskare på SLU i Skara, talade övertygande om hästen som ett bra komplement i olika vård- och terapisammanhang, inte enbart vid träning för personer med fysisk funktionsnedsättning eller skador. Till skillnad från hunden har hästen under sina sextusen år som husdjur genomgått endast små förändringar i sitt beteende. Hästen är unik och ingen stor hund, men vi vet ganska lite om vad en häst är menar Anna Lundberg.

- Dessutom önskar jag mer forskning kring hur hästar som används i terapeutisk verksamhet faktiskt mår. Man kan utgå från att där människor mår bra, där trivs även hästen men det behövs mer fakta.

Hur gör man då för att människor och djur ska trivas med att jobba tillsammans? Dr Kendra Coulter, associate professor vid University of Toronto, var enig med övriga föredragshållare; det gäller att man kan läsa och tolka kroppsspråk och andra signaler samt att vara väl insatt i hur djuret man ska arbeta tillsammans med fungerar. Både som art och som enskild individ.

- Det gäller att se arbetet ur djurens synvinkel, menade hon, det vi människor tycker är smutsigt och slitigt arbete är inte nödvändigtvis detsamma för en hund.

Kendra Coulter uttryckte sig i mycket positiva ordalag om den svenska modellen med djur inom vård, skola och omsorg där man i mångt och mycket anlitar utbildad personal och inte, som i många andra länder, förlitar sig på ideella krafter och volontärsarbete. Alla djurassisterade arbetsinsatser borde vara avlönade och utföras av personer som är väl utbildade och tränade, både för att kunna bemöta och hjälpa människor i olika situationer och med olika behov på ett korrekt sätt och för att kunna ge djuren en bra arbetsmiljö.

- Manimalis kan bara hålla med, säger Ulla Björnehammar. Vid det här laget är det ett väl känt faktum att människor mår bra av att umgås med djur, i alla skeden av livet. Antingen som sällskapsdjur eller som stöd och hjälp i vård och omsorg. Och som så många påpekade under dagens seminarium: det hänger på att föraren har förmågan att läsa och tolka sitt djur oavsett om det är en häst eller en hund. Då mår alla inblandade väl.

Text: Lena Heimlén
Foto: Angelica Pingani