Skip to main content

Debattartikel: Dags att göra det svårt att strunta i tillgänglighet

Bortåt en miljon svenskar har idag en funktionsnedsättning, trots det är tillgängligheten i offentliga lokaler och affärsinrättningar överlag dålig. För en person med funktionsnedsättning är det svårt eller ibland rent av farligt att ta sig fram i tillvaron. Samtidigt är det nästan helt riskfritt för en fastighetsägare eller näringsidkare att bryta mot gällande lagar och regler. Det måste bli mer kännbart att strunta i tillgängligheten. 

Artikel 9 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning slår fast att den fysiska tillgängligheten är en förutsättning för att ta del av alla andra rättigheter. Därför är tillgänglighet en rättighet i sig. Men verkligheten för den som har nedsatt rörlighet är dock ofta långt ifrån konventionerna.

Drygt tio procent av Sveriges befolkning har tillgång till ett litet urval av butiker och inrättningar för exempelvis mat- och klädinköp. I "Rivkraft", en enkätundersökning från Myndigheten för delaktighet, uppger 31 procent av de tillfrågade med en funktionsnedsättning att de hindras att handla på grund av bristande tillgänglighet i butiker. 39 procent säger att de ofta eller alltid hindras av brister i tillgängligheten vid kulturella aktiviteter.

Urvalet av restauranger och krogar med en hyfsad tillgänglighet är inte bättre. Myndigheten för delaktighet visar att en av fyra svenskar med nedsatt rörlighet har problem med att komma in på en krog, och drygt en tredjedel har svårigheter att ta sig fram i en krogmiljö.

Men även den gemensamma sektorn lämnar mycket att önska. Svenska kommuner får i snitt 30 av 66 möjliga poäng i graden av fysisk tillgänglighet i en lägesöverblick som Myndigheten för delaktighet publicerade före sommaren. En del kommuner får väldigt höga poäng, medan andra inte tycks ha gjort mycket på området tillgänglighet.

Krogar, affärer och andra offentliga inrättningar bryter ofta mot Boverkets föreskrifter om enkelt avhjälpta hinder. Det handlar om att jämna ut mindre nivåskillnader i lokalen, att förse tunga dörrar med automatik, eller att bredda trånga entréer.

Många offentliga entréer i Sverige är monterade utan något som helst hänsyn till gällande standard vad gäller tillgänglighet och säkerhet för rörelsehindrade. De saknar en dörrautomatik, eller så är en dörröppnare belägen så högt upp att en rullstolsburen person inte kan komma åt den.

Ett av skälen till den dåliga tillgängligheten är att många inrättningar finns i fastigheter som uppfördes innan tillgänglighetskravet kom in i plan- och byggnadslagen. Bristerna beror till en del på okunskap om regelverket bland beställare och en del leverantörer. Andra ser möjligheten till kortsiktig ekonomisk vinning genom att välja billiga och osäkra lösningar.

Men istället för att bara se kostnader, borde den enskilde näringsidkaren se en möjlighet till nya intäktsströmmar med ökad tillgänglighet. Ofta vill näringsidkaren att fastighetsägaren ska bekosta tillgänglighetsanpassningen, medan fastighetsägaren tycker att hyresgästen ska stå för fiolerna.

Ändå tycks krogägare och fastighetsägare inte vara oroliga. Att bryta mot reglerna leder sällan eller aldrig till några sanktioner. Kommunerna har ett tillsynsansvar och kan tilldela ett vite, men det sker sällan eller aldrig. Vi välkomnar därför att regeringen gett Boverket i uppdrag att ta reda på hur kommunerna kontrollerar tillgängligheten. Boverket ska också ta fram stöd för kommunerna i deras kontrollarbete.
Tillägget med bristande tillgänglighet i diskrimineringslagen, som träder i kraft vid årsskiftet, gör det möjligt för DO att ta den som bryter mot gällande regler till domstol. Lagen har dock stora brister, vilket DHR har påpekat i kritik till regeringen. Men varför vänta på att lagar och regler skärps?

Vi uppmanar svenska fastighetsägare och rörelseidkare att se möjligheterna i stället för problemen i att satsa på större tillgänglighet. Samtidigt uppmanar vi ansvariga politiker – oavsett partifärg – att se till att vi får en skärpt kontroll över tillgängligheten i Sverige.

RASMUS ISAKSSON
förbundsordförande, DHR, Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder

ANDERS CARLSON
nordenchef, ASSA ABLOY Entrance Systems PDS