Gång på gång nås vi av oroliga utspel om gifter i leksaker. Förskolor runt om i Sverige ska ”gift-saneras”. Det är naturligtvis bra. Vem kan säga emot att barnen ska ha en giftfri miljö? Och säkert kan mycket göras för att minimera våra barns exponering för giftiga kemikalier. Men att i samma andetag peka på leksaker som ett stort problemområde leder fel.

Leksaker har en ny och mycket sträng lagstiftning som förbjuder giftiga ämnen och minimerar risker för att barn ska ta skada av produkterna. Nya, lagliga leksaker är helt enkelt kemiskt säkra produkter. Och riskerna med att leka med dessa är minimerade så långt det rimligt är möjligt.

Plast lyfts ofta fram som ett problematiskt material i dessa sammanhang. Och ofta är det då mjukgörarna (ftalater) som man åsyftar. Sanningen är dock den att de farliga ftalaterna har varit förbjudna i leksaker sedan 1999. Och när ny forskning finner andra kemiska ämnen som visar sig vara problematiska, så tillförs de till listan över det som är förbjudet eller begränsat. Få konsumenter och journalister inser hur stränga reglerna för leksaker faktiskt är: t.ex. en plastsked som barn låtsasmatar sin docka med är hårdare reglerad än en riktig plastsked som ett barn använder när det äter!

Det kan absolut vara en bra idé att se över miljön på förskolor och i andra offentliga miljöer, och även i våra svenska hem. Men uppmaningar om att kasta alla leksaker och barnartiklar inköpta före 2007 verkar taget ur luften. Att däremot kasta ut saker som inte är leksaker kan vara en god idé. Gamla mobiltelefoner och andra produkter som inte är avsedda för småbarn, bör ju heller inte vara i deras dagliga miljö. Också golv, väggar, målarfärg, föremål som kommer i kontakt med mat och dryck, samt annan inre miljö kan behöva gås igenom. En viktig faktor är också städning, då mycket av problemen finns i dammet inomhus.

Ett exempel på problem på förskolorna som lyfts fram gäller pärlplattor. Mediebilden av denna vanliga produkt är att pärlorna inte är giftiga i sig, men att om man stryker dom så uppstår giftig ånga. Troligen är detta något som hänger kvar från 70-talet då det var PVC i pärlorna. Idag rekommenderas att pärlorna sätts på lim-ark, men om man ändå vill stryka så bör det göras under köksfläkten för att få bort den ättikssyrliga lukten som i och för sig inte är farlig. Men det finns många andra exempel där föräldrar och personal görs oroliga i onödan.

Sedan är det ett faktum att det finns leksaker och barnartiklar som inte håller måttet. Och det beror på att mindre nogräknade och ljusskygga företag väljer att importera billiga, olagliga produkter. Men dessa kommer man inte åt via hårdare lagstiftning, utan via bättre marknadskontroll av myndigheterna. Något vi från branschens stöttar helhjärtat. Vi vill också sanera, och då framförallt marknaden från skumma företag och olagliga produkter. Vi är dock tveksamma till att det kan vara miljömässigt sunt att slänga alla plastleksaker på en förskola baserat på att man i marknadskontroller av nya leksaker har funnit enstaka exemplar som inte uppfyller lagkraven.