Att människor mår bra av husdjur är ett välkänt faktum. Sällskapsdjurens positiva effekter på människor i olika skeden av livet och för samhället i stort har dokumenterats i ett flertal studier, både i Sverige och internationellt.

I dagarna har Medicine doktor Leg. sjuksköterska Anna Swall, lämnat sin slutrapport av forskningsprojektet ”Hund i vården av äldre personer med demenssjukdom” som hon doktorerade i förra året. Anna Swall skriver:
-”Närvaron av en vårdhund har visat sig vara till nytta när till exempel det gäller att öka välbefinnandet och minska symptom och beteenden grundat i demenssjukdom.”

Syftet med forskningsprojektet var att få en djupare förståelse för vårdhundens inflytande på personer med Alzheimers sjukdom. Personerna som ingick i studien filmades under möten med vårdhund och det gjordes intervjuer med såväl hundförare som vårdpersonal, förutom en rad mätningar och analyser av till exempel aktivitets- och sömnkurvor.

- Stunderna med hunden ledde till att människor började prata om sig själva och livet, både i nutid och dåtid. Man distanserar sig från symptomen från sjukdomen och visar sig som en person som fungerar tillsammans med hunden, berättar Anna Swall.

Umgänget med vårdhunden gav en stunds andrum från sjukdomen och bidrog till en tillvaro där personerna kände sig bekväma med att ta egna initiativ. De blev mer närvarande under perioderna tillsammans med hunden, de mindes plötsligt saker och kunde berätta om olika händelser tidigare i livet men även närminnet stärktes och man kunde till exempel prata om tidigare möten med vårdhunden. Personer som i vanliga fall har svårt att prata, kunde uttrycka sig mycket väl verbalt tillsammans med hunden, delvis antagligen för att mötet med hunden är kravlöst.

Anna Swall har vid flera tillfällen betonat att det är viktigt att hundar som kommer till äldreboenden är utbildade och kontrollerade. Att personalens hundar får gå omkring lösa på ett äldreboende, eller att besökare tar med hundar kan skapa rädsla hos personer med demenssjukdom. Det krävs att såväl hund som förare är särskilt utbildade.

Vårdhund på remiss erbjuds i ett flertal kommuner i Sverige. Träningen remitteras av till exempel sjuksköterska eller arbetsterapeut och är anpassad utifrån den enskilda personens behov.

Anna Swalls forskningsprojekt är genomfört med medel ur Agrias och Svenska Kennelklubbens forskningsfond. Den vetenskapliga avhandlingen ”Being in the present” finns att läsa i sin helhet här: