Tobaksutredningens förslag har fått massiv kritik från flera håll. Exponeringsförbud, förbud mot smakmärkning på snusdosor och hela inriktningen som bygger på att vuxna personer inte ska få vara myndiga, har satt känslorna i svall.

Det har sagts att folkhälsominister Gabriel Wikström inte är ansvarig för utredningens förslag, men det stämmer inte. Allt bygger på hans egen politik och ligger helt i linje med denna. Utredningen skriver också tydligt:

”Oavsett hur det förhåller sig med bedömningarna av snus som rökavvänjningsmedel eller snusets mindre farlighet jämfört med cigaretter, konstaterar vi att den tobakspolitiska utgångspunkten är att det inte ska göras skillnad mellan olika former av tobak. Detta har också varit utgångspunkten för våra förslag”.

Syftet med förslagen sägs officiellt vara att bekämpa rökningens skadeverkningar, men det är alltså ”den tobakspolitiska utgångspunkten” som är roten till det onda. Det är alltså Gabriel Wikström som är ansvarig för att snus ska likställas med cigaretter. När lagstiftning byggs på fritt tyckande finns det inte längre utrymme för avvägningar och proportionalitet. Då eroderar tilliten till både politik och myndighetsutövning.

Om det inte sätts stopp för dessa fånerier, kan vi alltså vänta oss butiker där snus måste säljas under disk, eller ha särskilda skynken. En laglig produkt som tillverkats enligt svensk livsmedelslagstiftning sedan 1971 ska en konsument inte få se innan köpet är genomfört! Naturligtvis gäller förslagen även för cigaretter, så ingen ska själv kunna välja sin produkt.

När det gäller snus, så finns det idag ett sortiment med smak som inte skulle få märkas med smak. Det är främst kvinnor, äldre kvinnor och äldre kvinnor som har slutat eller vill sluta röka som väljer det smaksatta snuset. Ändå vill regeringen att den som föredrar lakrits, eukalyptus eller mint inte ska kunna vara säker på att det är rätt dosa som köpts. Det är faktiskt inte klokt någonstans!

För konsumenterna finns det inget som är bra med utredningens förslag. Informationen blir svåråtkomlig och kunden blir beroende av att butikspersonalen kan svara på alla frågor. För butiken blir det krångel och ett otydligt ansvar. Tillverkarnas producentansvar urholkas. För samtliga grupper ökar risken för smuggling och ”fulsnus”.

Den som ogillar all tobak har naturligtvis inget problem med sådana försämringar. Konsekvenserna för andra grupper är ointressant för den som har en fanatisk övertygelse.

I dag vet Sveriges snusare (och Norges) att de köper en produkt som är tillverkad enligt de krav som svensk livsmedelslagstiftning ställer, att halterna av potentiellt skadliga ämnen är på den låga nivå som WHO rekommenderar och att det går att läsa på dosan vad produkten innehåller och vilken nikotinstyrka som finns i. Vad finns det för anledning att ändra på detta?

PATRIK STRÖMER
Generalsekreterare Svenska Snustillverkarföreningen