Vi är en egen bransch, nämligen convenience-branschen. En global bransch i stark tillväxt.
Men samtidigt lever vi under gammalmodiga avtalsområden, där villkor som exempelvis ob-tillägg är helt otidsenliga.
Att något är fel bevisas inte minst av att det faktiskt finns tre olika avtal för enheter som säljer samma saker.
Dags för förändring, säger Bengt Hedlund, vd i branschorganisationen Convenience Stores Sweden.

Vi säljer tid och bekvämlighet. Dagligvaruhandeln och convenience-branschen har samma kunder, men olika köpbeteenden. I dagligvaruhandeln är det accepterat att det tar tid att handla och stå i kö och det finns mycket att välja på av samma varukategori. När samma kund handlar i convenience-branschen har den ett helt annat beteende. Det ska gå snabbt, kunden vill inte stå i kö och vänta. Det finns färre alternativ att välja mellan av samma varukategori och kunden exponeras mer direkt för nyheter. Något som för övrigt gör convenience-branschen till ett utmärkt skyltfönster.

Den svenska convenience-branschen omsätter årligen cirka 30 miljarder kronor i varor. Cirka 60 procent av den omsättningen finns hos kedjor/profilerade butiker. Det är stark tillväxt i branschen men det är många fria handlare, hård konkurrens, små produktmarginaler, långa öppettider, dyra butikslägen och stor arbetsbörda med mycket ensamarbete för ägarna.

I och med detta har företagarna i branschen också egna förutsättningar och behov. Vi har helt enkelt inte råd att följa dagens avtal. Därför måste vi som branschorganisation jobba med att utforma avtal och villkor så att det passar för branschen. Det är först då som vi kan utvecklas och bli bättre för våra kunder. Det är också först då som vi kan anställa fler.

Vi har idag i vår bransch tre olika kollektivavtal: Handels, Visita och Transport. Tidigare hade vi Handels så kallade kioskavtal med något lägre löner. Men inget av dessa motsvarar branschens villkor och det är en allmänt konstig konkurrenssituation. Tre avtalsområden för rörelser som säljer samma saker. Men för tjugo år sedan så fanns det inte kaffe och mackor hos Pressbyrån eller korv på bensinstationen. Branschglidningen är påtaglig. Med det ökande behovet av måltidslösningar, ändras kundbeteenden och då blir det så här.

Detta leder fram till att vi behöver ett eget avtalsområde. Ett som passar våra medarbetare och som är anpassat vad gäller ob-tillägg och tidsgränser. För så är det verkligen inte idag. Exempelvis så är ob-tillägget som dyrast när behovet av personal är som störst. En helganställd 20-åring tjänar lika mycket som en 40-åring som jobbar hela veckan. Så i praktiken har vi inget ob-tillägg utan ett b-tillägg. B = bekvämlighet!

Är detta vettigt? Naturligtvis inte. Vi behöver en rimlig nivå på lönsamheten för att serva våra kunder ännu bättre. Då behövs också anpassade avtal och mer personal. Om en helgextra-anställd 20-åring, hade ob-tillägg som i Hotell- och restaurangavtalet, det vill säga cirka 20 kronor i timmen. Ja då skulle det på sikt kunna ge drygt 7 000 nya helgextra-arbeten.

Ett första steg mot ett eget avtalsområde är att definiera vad convenience-branschen är. Något som inte är helt enkelt. Men vi jobbar med det, liksom med att skapa förståelse för problemet hos såväl företagare och anställda som kunder.

Vad tycker du? Hör gärna av dig med synpunkter.

BENGT HEDLUND
Vd Convenience Stores Sweden
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.