Riksdagen har godkänt en utvigdning av lagen om tillgänglighetsanpassning för företag. De regler som undantog företag med mindre än tio anställda har nu ändrats till att omfatta samtliga företag och beslutet träder i kraft den 1 maj.
Vi har låtit Butikernas advokat Dan-Michael Sagell titta på lagen och göra en sammanställning – enkel och lättfattlig – så passa på att läsa och vidta eventuella åtgärder.

Denna redogörelse över reglerna om skyddet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet enligt diskrimineringslagen bygger på regeringens proposition 2013/14:198 Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering och regeringens
proposition 2016/17:220 Utvidgad skydd mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet.

Syftet med dessa regler är att öka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning till platser där det tillhandahålls varor eller tjänster till allmänheten, som  exempelvis tillgängligheten till affärer, kaféer, restauranger och frisörsalonger.

Reglerna omfattar alla företag som oavsett antalet anställda, omsättning och bransch, säljer varor eller tjänster till enskilda kunder.

Åtgärder för att öka tillgängligheten

Åtgärder för att öka tillgängligheten är sådana åtgärder som handlar om stöd eller  personlig service, om information och kommunikation och om den fysiska miljön.

Exempel på åtgärder som är till stöd och personlig service är att personalen på en  restaurang läser upp menyn för en synskadad, eller att personalen i en butik plockar  ihop och packar matvaror åt en kund som har en rörelsenedsättning.

Exempel på åtgärder som handlar om information och kommunikation är att lämna  information på ett särskilt anpassat format som exempelvis en text i stor stil eller en  digitalt inspelad berättarröst.

Exempel på åtgärder i den fysiska miljön är viss flyttning av varor i en butik för att  öka framkomligheten, viss utjämning av nivåskillnader, borttagande av trösklar,  montering av kontrastmarkeringar vid nivåskillnader och flyttning av starkt doftande  produkter.

Åtgärder som en affärsinnehavare kan se till att det görs för att öka tillgängligheten  för en person med funktionsnedsättning kan exempelvis i en affär inom detaljhandeln vara

att öka framkomligheten i butiken genom att flytta en hylla
att ta bort trösklar
att utjämna nivåskillnader mellan golv i lokalen
att montera kontrastmarkeringar vid nivåskillnader
att flytta starkt doftande produkter längre in i lokalen
att visa var i butiken en vara är placerad,
att assistera vid betalning och nedpackning av varor

Åtgärder som en restauranginnehavare kan se till att det görs för att öka  tillgängligheten för en person med funktionsnedsättning kan exempelvis inom  restaurang, café, catering och bar-verksamhet vara

att läsa upp en meny
att informera om innehållet i en maträtt
att visa en person till ett bord eller till en toalett
att öka framkomligheten i restaurangen genom att ta bort och flytta några bord
att ta bort trösklar
att genom en ramp ta bort nivåskillnader i lokalen

Åtgärder som en innehavare av en taxirörelse kan se till att det görs för att öka tillgängligheten för en person med funktionsnedsättning kan exempelvis vara

att öppna en bildörr
att lyfta in väskor
att bistå med stöd att ta på ett bilbälte,
att bistå med genomförandet av en kortbetalning

Det åtgärder som här räknas upp är bara exempel på konkreta åtgärder. De flesta åtgärder är ju egentligen sådana åtgärder som sammanfaller med företagarens intresse att ge god service till sina kunder.

Åtgärderna ska vara skäliga

Vilka åtgärder som är skäliga avgörs genom en helhetsbedömning i varje enskilt fall.
Om det inte är en åtgärd som följer direkt av lag eller författning som exempelvis Plan- och bygglagen, handlar det om åtgärder av en enkel karaktär. Det är bara sådana åtgärder som kan finansieras inom ramen för företagarens ordinarie verksamhet som är skäliga. Därför kan det inte krävas åtgärder som skulle få stora konsekvenser för verksamheten.

Om det finns olika alternativa åtgärder som ökar tillgängligheten, men till olika kostnader eller med olika andra effekter på verksamheten, får företagaren själv fritt välja bland dessa alternativ.

Det är värt att notera att själva syftet med lagen är själva tillgängligheten för personen med funktionsnedsättningen att kunna handla i en affärslokal eller äta på en restaurang som en person som inte har samma funktionsnedsättning.

Lagen kan däremot inte användas för att ställa krav på en företagare att tillhanda-hålla en viss vara eller viss tjänst som annars inte förekommer i företagarens sortiment eller att företagarens sortiment ska anpassas på något sätt.

När är det diskriminering på grund av bristande tillgänglighet?

För att det ska anses vara diskriminering anser man att det först krävs att en enskild person med en funktionsnedsättning ha missgynnats på grund av att en särskild åtgärd inte har genomförts för tillgängligheten. För att pröva om en person med sin funktionsnedsättning har missgynnats, exempelvis har hindrats från att kunna handla på grund av att företagaren inte har gjort en åtgärd som hade ökat tillgängligheten för den personen, en åtgärd som hade underlättat för den personen att handla, jämför man med personer som saknar den aktuella funktionsnedsättningen. Om det då i det enskilda fallet kan anses rimligt och naturligt att olika individer ska behandlas lika anses den bristande tillgängligheten ha missgynnat den enskilda personen med funktionsnedsättningen och att det är en diskriminering mot den personen.

Det kan exempelvis ha varit en person med nedsatt syn som inte har fått hjälp av någon i personalen att hitta i affärslokalen de varor som den personen har velat köpa, eller om det handlat om ett restaurangbesök ingen i personalen har läst högt ur menyn eller lämnat över en meny i punktskrift.

I vissa fall kan en serviceåtgärd i syfte att underlätta tillgängligheten komma ifråga endast om företagaren informerats om behovet i rimlig tid i förväg eller efter en överenskommelse om tid och vad som behövs göras för att underlätta exempelvis ett restaurangbesök. Om företagaren inte har blivit informerad i förväg kan det inte anses som diskriminering om en viss åtgärd inte har vidtagits. Om företagaren inte har fått möjligheten att planera i förväg vilka åtgärder för tillgänglighet som kan vara lämpliga i olika fall exempelvis för ett restaurangbesök av en person med sådan funktionsnedsättning att åtgärder för den personens tillgänglighet att kunna äta i restaurangen innebär olägenheter för de andra restauranggästerna, kan detta bedömas som att en diskriminering inte har skett.

Frivillighet och diskrimineringsersättning

Diskrimineringsombudsmannens (DO) uppgift är i första hand att få företagaren att frivilligt vidta en åtgärd som förbättrar tillgängligheten. DO kan också förelägga en företagare att vidta en sådan åtgärd tillsammans med ett vitesbelopp som är bestämt till ett visst belopp. Detta innebär att om företagaren i fråga inte genomför åtgärden inom en viss bestämd tid ska företagaren betala detta vitesbelopp till staten.

DO kan också vara ombud i en rättegång mot företagaren i fråga för en person med funktionsnedsättning som upplevt att han eller hon genom bristande tillgänglighet i företagarens verksamhet blivit diskriminerad. Domstolen prövar då om en åtgärd inte har genomförts och om det varit skäligt att kräva av företagaren att ha genomfört åtgärden och om personen med funktionsnedsättningen har blivit missgynnad på grund av att åtgärden inte har genomförts. Om domstolen då finner att åtgärden inte har gjorts och att det inte varit oskäligt att kräva att åtgärden skulle ha genomförts, och att personen med funktionsnedsättningen har eftersom åtgärden inte har funnits där blivit missgynnad, eller med andra ord diskriminerad, döms företagaren att betala till den missgynnade personen med funktionsnedsättningen en s.k. diskrimineringsersättning.

Syftet med diskrimineringsersättningen är dels att ersätta den diskriminerade personen för den upplevda kränkningen, dels att avskräcka företagaren från framtida diskriminering. I praxis rörande andra diskrimineringsfall som handlat om diskriminering på grund av utländsk härkomst eller sexuell läggning ligger denna diskrimineringsersättning kring 10 000 kronor – 25 000 kronor. Det finns ingen anledning att tro att denna ersättning skulle ligga på ett högre belopp när det handlar om diskriminering av en person med funktionsnedsättning.

DAN-MICHAEL SAGELL