Bly i varor är framför allt ett miljöproblem, inte en fråga om produktsäkerhet. Frågan är dock hur stor miljöpåverkan just eldrivna leksaker har, jämfört med all annan modern mänsklig aktivitet – från transporter till allsköns produkter. Ändå är det just i detta smala område som Kemikalieinspektionen, KemI, lägger resurser.

KemI skriver i sitt pressmeddelande att RoHS-direktivet, som är den miljölagstiftning som reglerar el-produkter, slår fast vilka högsta nivåer som gäller för vissa skadliga kemikalier. Däremot skriver de inget om att produkter, däribland många leksaker, ska uppfylla dessa nya regler först juli 2019.

Denna miljölagstiftning omfattar alla produktslag, till exempel kylskåp, mobiltelefoner och lampor - det handlar inte om leksaker speciellt. Lagen skiljer på produkter som kräver el för att fungera och produkter som inte kräver el för sin primära funktion. Som exempel på en sådan produkt angav europakommissionen redan år 2005 just nallebjörnar med blinkande ögon som exempel på produkt som inte omfattas av lagstiftningen.

Den nya lagstiftningen, som antogs i juli i år, ändrar detta till att omfatta alla produkter som drivs av el. Men lagstiftaren ansåg att en övergångsperiod på åtta år var nödvändig. Innan den nya lagen börjar gälla omfattas alltså inte till exempel nallebjörnar med blinkade ögon.

- Att Kemikalieinspektionen försöker få PR-mässig hävstång med hjälp av det faktum att leksaker alltid har ett nyhetsvärde är inte seriöst, säger Klas Elm från Leksaksbranschen. Detta är europeisk lagstiftning och KemI kan inte tolka lagen lite som de vill.

Bly är ett miljögift som ska ersättas i möjligaste mån. Det är det nog få som säger emot. Men att gå före lagstiftning och frivilligt gå längre än vad lagen kräver måste vara, just frivilligt, för varje enskilt företag.

Däremot ska alla produkter - och naturligtvis även leksaker - som kräver el för dess primära funktion naturligtvis följa såväl den gamla som nya lagstiftningens krav.

Varför väljer KemI att fokusera på detta under övergångsperioden? De rättsliga instanserna bör ha viktigare uppgifter än att lägga resurser på att utreda en fråga där en ändring ändå redan är beslutad, säger Klas Elm.