Den borgerliga regeringen behandlar punktskatter på konsumtion som om det vore ett ymnighetshorn med oändliga resurser att ösa ur. Studenter eller försvar spelar ingen roll – finansieringen ska tas från en lättrörlig skattebas; tobak och alkohol, säger svensk Servicehandel & Fast Foods vd Bengt Hedlund.
- Var är alla de skolade nationalekonomer som rimligen måste se bristerna i regeringens kortsiktiga politik?

Att återkommande chocka näringslivet med betydande skattehöjningar kan möjligen ge ett omedelbart tillskott till Anders Borgs kassakista men följden blir att konsumtionsmönstren ändras. Vi får se mer av överlastade personbilar efter massiva ölköp i Tyskland, strömmar av oskattade cigaretter och mer fiffel och smuggel i snusmarknadens undervegetation.

Hela prognosen för hur mycket medel staten kan plocka åt sig från punktskattetrixande måste rimligen falla isär så fort väljarna inser konsekvenserna i vardagen. Så länge öl och tobak är billigare på andra sidan gränsen finns tydliga ekonomiska incitament för att privatimportera.

Punktskatter ska stävja konsumtion. Men givet attraktiviteten i produkterna ifråga kommer regeringens politik mer att fungera som en reseplanerare än kraftfullt verktyg för att få ner snusning och öldrickande.

Varje skattehöjning på eftertraktade konsumtionsvaror har en baksida. Detta måste både myndigheter och politiker lärt sig vid det här laget. En ansvarsfull skattepolitik bör även väga in konsekvenserna för handeln och tillverkarna.

Det är säkert lättare att som politiker peka ut dåliga vanor som rusdrycker och tobak som viktiga att motverka för att underminera varje försök till opposition mot den förda politiken. Ingen vill väl gå till val på att försvara folkets mindre tilltalande vanor, men icke desto mindre kan regeringen inte friskriva sig från konsekvenserna av sin syn på punktskatter.

När kriminella ligor langar sprit, cigarettlimpor eller snusstockar ur bagageluckan kan jag lova att det knappast görs någon ålderskontroll. Det är i denna miljö landets närbutiker, mackar och servicebutiker ska konkurrera. Efter valet med ännu högre priser.

I denna miljö ska tull och polis, skattemyndighet och kommunala tillsynsmän försöka få bukt med illegal handel med den typ av varor som är som mest eftertraktade av underåriga tonåringar, den organiserade brottsligheten och de oseriösa butiksinnehavare som vet att myndigheterna alltid ligger ett steg efter.

Under åtta år har vi fått höra att Sveriges finanser är goda. Så plötsligt i februari finns det inte en krona över till att finansiera några reformer och pengarna ska istället pressas fram från konsumenterna av öl, vin och snus. Medborgarna. Tillverkarna. Handeln.

Näringsminister Annie Lööf berättar stolt om att landsbygden i vårpropositionen ska få 2,8 miljarder kronor i olika stödåtgärder, av totala satsningar på 36 miljarder sedan år 2007. Någon omedelbar brist på pengar förefaller det inte finnas.

Av de nya medel som Lööf har tilldelats ska 700 miljoner ska gå till lokala handlare och bensinmackar som annars riskerar att lägga ner. Det faktum att bortåt 25 procent av omsättningen på just dessa bensinmackar är tobaksvaror ignoreras.

Självfallet går det att beskatta folks bristande moral. Frågan som ingen verkar ställa till Anders Borg är vad som är vunnet när skattebasen viker, brottsligheten ökar och pengarna uteblir.

BENGT HEDLUND